TV-Produktion     Svensk Fiskefilm     Öhmandraget     Fiskekurser     På inspelning     Reklamfilm     Recensioner     Facebook     In English
 
På inspelning Mitt sätt att producera fiskefilmer! Inspelningsår:
svensk fiskefilm fiskefilmer av thomas öhman

 Inspelningen av Eldslandet 2006:
En av många steadicam tagningar.
Jag filmar just gouchon Hugo som
sadlar våra hästar innan vi för
första gången ska rida iväg till de
orörda strömmarna med storöring.


Min ambition är att skapa förstklassig sportfiskeunderhållning med rätt känsla & innehåll. Jag vill ge
tittaren en spännande fiskefilm som både förnöjer, ger kunskap, inspirerar & skapar fiskesug! För att en fiskefilm ska upplevas som riktigt bra måste en rad pusselbitar samverka på rätt sätt. Grundförutsättningen är givetvis att de medverkande har förmågan att förmedla budskapet på ett bra & spännande sätt. För mig
är det även viktigt att det finns en liten historia, men en rad andra faktorer påverkar också mitt helhetsintryck. Personligen jobbar jag för att varje enskild bild ska vara snygg, används på rätt sätt &
läggas på rätt plats. Ljudstukturen måste byggas upp så att helheten känns naturlig & ger rätt stämning.
Det ska kännas som att man är där! Jag föredrar att intervjua mina medverkande på inspelningsplatsen i möjligaste mån istället för att jobba med speaker. Då blir tonen mer avspänd & levande plus att personligheterna lyfts fram på ett trevligt sätt. Att hitta & välja rätt musik tar ibland tid, men det måste det
få göra eftersom rätt använd musik höjer stämningen & intrycket avsevärt! Det är först när jag fått alla
pusselbitar att samverka på rätt sätt som den där speciella känslan att filmen tilltalar infinner sig &
det är först då jag som filmskapare är nöjd med mitt verk. Bakom varje fiskefilm som jag producerar ligger
därför månader av ambitiöst & målmedvetet arbete.

En lyckad fiskefilmsproduktion är när tittaren hela tiden vill se mer...!

/Thomas Öhman, Fiskefilmsproducent, Svensk Fiskefilm


 Inspelningen av Drömån 2005:
Intervjuposition & ett försök att
intervjua mig själv. Tagningarna
anv. inte i filmen men blev bra
som underlag i manus, speaker
& redigeringsarbetet.
På inspelning Drömån - Mitt myggfiskeparadis Inspelning år 2003 - 2009
Drömån - Mitt Myggfiskeparadis






 



Drömån är den mest extrema & svåraste inspelning jag någonsin gett mig i kast med. Mycket pga. att jag antog mitt livs största filmutmaning; nämligen något så komplicerat som att filma mig själv under en
månad i vildmarken. Inspelningen tog till slut hela 7 somrar.

Så föddes idén till detta galna projekt!

Året var 2003, det var vår i luften. Jag hade jobbat ca15 år som kamerakille på tv & behövde nya fräscha filmutmaningar. Jag ville ha något riktigt komplicerat att bita i samtidigt som jag länge hade intresserat
mig för att göra en fiskefilm. Under 90 talet hade jag presenterat två olika fiskefilmsprogram för svt. En
serie om 10 st. fiskeprogram med fiskelegenden Rolf Smedman & år 2001 försökte jag sälja in ett fiskeprogram med Adrian Domines på vackra Eldslandet, men fick inte riktigt napp någon av gångerna!
Under våren 2003 fick jag plötsligt en helt galen idé.
Under en månad tänkte jag paddla 10 mil i de svenska fjällen för att leta efter fina fiskeställen & samtidigt göra något så komplicerat som att filma mig själv under hela äventyret. Tanken kittlade, jag skrattade men började resonera med mig själv om detta alls var möjligt, frestelsen att lyckas vann snart över alla tvivel.
Jag valde ut några områden jag aldrig tidigare besökt men som hade allt en flugfiskeäventyrare kunde drömma om av vacker orörd natur med god potential att hitta drömvattnet. När jag hade löst den tekniska frågan med vildmarksmässig inspelningsutrustning, tält, kläder & mat för en hel månad i vildmarken
började jag fundera över paddlingen! Detta skulle bli utmaning nummer 2, jag hade aldrig suttit i en
kanot! Jag skrattade för mig själv & tänkte; detta måste jag göra. Det bli skoj, underbart & det kommer
att bli min livs filmutmaning det är jag säker på.

Varför denna inspelning var så svår & tog så lång tid!

I begynnelsen av planeringsstadiet trodde jag att projektet Drömån var fullt möjligt att genomföra på
en sommar eller två, men redan under den första sommaren insåg jag att detta blir betydligt mer
komplicerat än vad jag någonsin kunde föreställa mig. Första 10 dagarna regnade det oavbrutet & när
det äntligen blev uppehåll kom värmen. Då tog det bara timmar så var luften tjock av mygg. Nu var det
bara att sätta igång & försöka spela in scener. Problem nummer två. Hur gör man för att hamna rätt i
bilden när man inte ser hur bilden ser ut då man står ett par meter från kameran? Jo man trycker på rec
hittar en position t.ex. en särskild sten där man går & ställer sig i ett par sek. Går tillbaka till kameran,
backar bandet för att upptäcka att huvudet är utanför bildkant, den är felexponerad, jag måste stå mer åt höger eller jag måste hålla spöt lite längre åt vänster annars ser man inte spötoppen & därmed inte hugget om jag nu lyckas få ett sånt i bild... hmm knepigt! Ofta kunde det ta timmar innan jag hittat rätt vinklar, positioner & trimmat in alla detaljer. Vid det här laget hade jag vadat kors & tvärs i strömmen åtskilliga gånger, hur många fiskar tror ni det fanns kvar där då? just det, typ inga!
Lite lättare kan det ju tyckas vara att sitta i kanoten & fiska, men även där äa man som ensam filmare
väldigt begränsad. I en liten snäv vinkel likt en tårtbit ska allt hända. Mitt kast, jag själv, spötoppen, linan, flugan & de förväntade påslaget med fiskplask & hopp som följd. Det här blir inte lätt blev en mening som ständigt snurrade i huvet, men jag ska lyckas. Sittandes med ryggraden vriden som en korkskruv & en
extremt snäv vinkel snett bakåt att kasta i försökte jag många gånger att få på fisk eller i alla fall vak
inom den lilla tårtbiten. Ur ett antal fyllda band kunde jag vaska ur en & annan godbit. I filmen & trailern
finns en särskild sekvens där jag knappt hinner beskriva min teknik att fiska muddlern innan det smäller
på en fin öring på dryga kilot som rusar & hoppar. Det var en stund av fullkomlig lycka & total
tillfredställelse för en trägen & ambitiös fiskefilmsskapare som mig.
Men i Drömån är det inte bara fiskescenerna som var kämpiga & svåra att få till.
Paddlingsscenerna kan vara nog så knepiga & en typisk kan se ut ungefär så här.
Om jag ska komma paddlandes uppför en fors så måste jag först rigga kameran där jag får en
snygg bild, ofta på en höjd . När jag tryckt på rec springer jag ner till kanoten för att spara band & ström, paddlar nerström & sen upp igen för att få just de sekunder jag vill ha. När jag tror scenen är klar springer
jag upp till kameran. Backar bandet & upptäcker oftast att något har skitit sig. Solen gick i moln det blev
underexponerat eller skärpan ballade ur, ljudet låter kass för att micken skrapade för mycket mot jackan,
jag kom av mig för 4:e gången i rad i det jag skulle säga till er tittare. Massor av saker kan gå åt pipan.
Då är det bara att börja om.  En sån här scen som kanske är 5 sekunder i filmen kan ta flera timmar,
ibland flera dagar att göra. Det har t.o.m. hänt att jag kämpat i timmar med en scen & när jag tänkt att nu sätter jag den så har himlen öppnat sig & spöregnet gjort mig tvungen att steka scenen helt eller skjuta på den till kommande år. Som ni fårstår så är det allt annat är lätt att filma sig själv under såna här extrema förhållanden. Uppgiften är på gränsen till omöjlig.

Motgångar & missöden

Något som försvårade inspelningen rejält var de envisa regnoväder som drabbade mig samtliga år.
Tredje året hade jag hela 3 veckor med konstant regn, blåst & kyla så det var med sur min jag lämnade
Drömån för att återkomma nästa sommar. På vägen ner kom jag till ett område som krävde ett 30 tal
korta lyft i rad med 10 meters paddling däremellan. Varje gång jag behövde ta kanoten landvägen skulle förståss all den 100 kilo tunga packningen ur kanoten. Efter 10 meter på land skulle allt i kanoten igen.
Detta blev förståss enormt arbetsamt, särskilt efter 4-5 timmar & när klockan närmade sig midnatt. Det började dessutom bli kallt & rått i luften, bara någon plusgrad. Efter 20:e lyftet började jag tröttna på
jojjandet & blev övermodig. När jag kom till ett litet vattenfall, 40 cm högt brakade snart helvetet löst!
Plötsligt fick jag en idé att putta kanoten med packningen över de lilla obetydliga vattenfallet för att slippa lyfta & därmed spara tid. När jag gjort det inser jag plötsligt att kanoten viker av åt vänster i stället för
höger som jag ville. Jag ser vad som kommer att hända men kan inget göra. Efter 20 sekunder har
kanoten med bakvattnets hjälp sugits in i det lilla vattenfallet & vattenfylls. Kanoten snurrar, all packning
far iväg åt olika håll med strömmen. Typiskt, just här delade sig ån i 3 delar. Packningen for i alla 3 åarna. 
Hela min fiskeutrustning var på rymmen nerströms, likaså boxen med videokameran, kläderna, matboxen
& tältet med sovsäcken. Stillbildkameran & videostativet sjönk till botten. De kraftiga virvlarna gjorde det livsfarligt & omöjligt att vada för att fiska upp dem. En hel km nedström hittade jag till slut mitt älskade myggspö klass 1 Orvis. Tuben guppade omkring i ett bakvatten under ett trädöverhäng. Det var rena turen
att jag såg det. Mina flugaskar återfann jag men min fina flugrulle var spårlöst borta, jag letade i timmar
men den hittades aldrig. Det var en liten Hardy Marquis som jag haft sedan jag var 12 år. Den var oersättlig. Plötsligt slår det mig.. Banden, hela sommaren inspelning, 15 timmar material, var är dom!? efter jag sökt
i timmar & i alla de 3 delåarna återfann jag tillslut mina band med sommarens hela inspelning. De hade strandat på en liten grusö 1,5 km nedströms. Plötsligt kändes det bättre & förtvivlan övergick till totalt
fokus på nerresan som blev blöt, kall & djävlig. För att hålla värmen bestämde jag mig för att paddla hela natten & tills jag kom ner till bilden. Det tog 20 timmar att komma dit. När jag senare kunde gå igenom
vad jag tappade i vurpan & hur mycket detta blev rent ekonomiskt så slutade notan på 120.000:-.
Försäkringen täckte 50.000:-
Efter den sommaren var det nära att jag la ner projektet Drömån, men på något märkligt vis fick jag ny
energi under den kommande vintern & i juli året därpå var jag åter på väg till drömåns vackra strömmar
med min nya filmutrustning. Det jag inte viste då var att inspelningen skulle komma att ta hela 7 somrar.
Hade jag vetat det så hade filmen Drömån aldrig blivit gjord. Då hade jag lagt ner projektet.

Drömån blev mitt livs filmprojekt, mitt mästerverk & den största filmutmaningen man som filmare kan ta sig an. När jag tänker tillbaka på de 7 inspelningsåren så är det många scener som far i tankarna. De får mig
att både le, skratta & nästan gråta. Hur kämpigt & djävligt det än var ibland så är inspelningen av Drömån
det roligaste projektet hittills i hela min karriär som filmare. Extra kul är det förståss när så många av er mejlar & skriver att ni älskar filmen, att det är den vackraste ni sett, den bästa som gjorts, att den är
alldeles underbar & att ni rös hela filmen igenom för att den var så vacker osv.
Det är en obeskrivligt härlig, underbar & inspirerande känsla att få sån feedback efter det enorma arbete
som filmen har inneburit.

Massa glada hälsningar & hjärtligaste tack till er alla från mig!

/Thomas Öhman, Fiskefilmsproducent, Svensk Fiskefilm



Filmen Drömån släpptes i maj 2010.



Drömån - Mitt Myggfiskeparadis






På inspelning Eldslandet - Flugfiskarens drömland Inspelning år 2006

eldslandet - flugfiskarens drömland








När jag var i 10 årsåldern köpte jag mitt första flugspö & jag hade turen att växa upp som granne till flugfiskeäventyraren Adrian Domines som lärde mig grunderna i kast teknik. Genom åren har Adrians fiskehistorier från drömresor runt jordens alla flugfiskeparadis fascinerat mig. Adrian har många gånger berättat att jorden fiskeparadis nummer 1 ligger på Eldslandet, att allt han drömt om finns där!
För er som inte är bekanta med vart Eldslandet ligger så ligger det söder om den sydamerikanska kontinentens sydspetsen, på andra sidan av Magulans sund dvs. så långt bort från Sverige man kan komma. Naturen på Eldslandet är mycket storslagen & helt unik med sina gamla djupa & knarrande sydbokskogar, böljande ängar & vackert meandrande åar. Här finns också gott om djur att beskåda som t.ex. caracara, guanacos & värdens största gamfågel kondoren som är hela 3,5 meter mellan vingspetsarna. De få människor som bor på Eldslandet lever mycket antikt. Det påminner oss om hur det var på 1800 talet. Det samma gäller fisket! Fisketrycket här är näst intill obefintligt. Om man som vi får tillgång till privata marker & fiskevatten så är det i princip helt ofiskat. På Eldslandet finns många olika fiskarter att fiska på t.ex. brunöring, havsöring, regnbåge, bäckröding, silverlax, steelhead & kungslax m.fl.

Åren kring 2001 & 2002 hade jag en idé om att göra en flugfiske & äventyrsfilm med Adrian ridandes till
orörda drömvatten på Eldslandet, men efter ett tappert insäljningsförsök hos svt vildmark blev projektet t.v. lagt på is. När jag senare drog igång en egen fiskefilmsverksamhet & efter jag hade släppte filmsuccén Gäddfeber kändes tiden dock mogen för att återuppta projektet Eldslandet.
Jag kollade intresset med Adrian & fick positiv reaktion. Idéer & tankar började gro & efter en hel del
förarbete bestämde vi oss för att köra igång på allvar. Efter ett par veckor av planering reste vi ner till Eldslandet & en mycket ödsligt belägen gård där vi fick tillgång till gårdsägarens privata & i princip ofiskade drömvatten. Vi var 2 erfarna flugfiskare, Luis Villagran & jag som skulle följa med Adrian till smultronställena.
Under 10 dygn fick vi bekanta oss med gården, hästarna, gouchosarna & de orörda drömvattnen. På Eldslandet växlar vädret mycket snabbt & detta medförde givetvis svårigheter i inspelningen. Periodvis
blåste det så hårt att det var omöjligt att få ett vettigt ljud & ta en stadig bild, vi pratar vindar upp till 30 m/s. Några dagar regnade också bort, men det får man ju alltid ta med i beräkningarna då man är ute & filmar.
Dessa dagar fick jag lägga kameran åt sidan helt enkelt i väntan på bättre filmväder! En av fördelarna med att vara på Eldslandet istället för t.ex. i Sverige är att det sällan murar igen med regn i flera dagar utan
regnet brukar oftast dra bort på ett par timmar. Av de totalt 10 dagarna på Eldslandet blåste & regnade 3 bort, resten var underbara ur film & fiske synpunkt. Vi inriktade fisket efter Eldslandets stora vackra öringar, men även en del regnbåge gillade våra flugor & presentationer. Vid ett besök i en kristallklar skogså fick vi
känna på riktigt kraftiga spöböjare. Tänk dig att drilla 15 -20 kilosfiskar på enhandsspö i klass 5-6...detta hände oss under ett par timmar en em. & är givetvis en av filmens höjdpunkter.

På Eldslandet jobbade vi ambitiöst från gryning till skymning & jag varierade filmandet med både handkamera, stativ, undervattenskamera & steadicam, allt för att få fram en så rik bildvariation som möjligt. För er som inte vet vad en steadicam är så kan jag berätta att det är en professionell bildstabilisator.
Det är i praktiken en väst som man spänner fast på kroppen sen kopplar man på en flerdelad arm som leder fram till kameran (Se bilden till vä). Denna fantastiska uppfinning eliminerar kroppsrörelserna & man kan åstadkomma fina rörelser s.k. kameraåkningar med känsla av att tyngdlöst flyta fram. I Eldslandsfilmen gjorde jag de flesta ridscenerna med just steadicam. En steadicam är tekniskt svårt att jobba med & kräver mycket träning & erfarenhet. I skogarna var det dessutom inte lätt att hitta bra vägar att gå utan att snubbla på all bråte. En steadicam är också mycket vindkänslig & far all värdens väg när det kommer en vindby. Som jag tidigare nämnt så är ju Eldslandet oftast riktigt blåsigt. Trots alla svårigheter fick vi till några riktigt fina steadicamscener när vi red i skogen & på ängarna.

Innan den här resan hade jag aldrig ridit. Detta var förståss inte
helt lätt, särskilt då alla de andra var vana ryttare. Jag hade dessutom ett stort handikapp i form av häst allergi. Detta var dock ingen nyhet för mig så jag hade förberett mig med 4 olika mediciner för dagligt bruk.
Jag hade även fått med mig en dundermedicin om jag helt skulle tappa andningen eller tuppa av! Tursamt nog behövdes inte den, men de andra medicinerna fick användas rikligt. Varför jag tar upp just detta är för visa att man inte ska låta allergier hindra en från att komma ut på häftiga äventyr. Inspelningsdagarna på Eldslandet var mycket intensiva. Varje dag red vi 3-6 timmar till & från fiskevattnen, ofta filmade jag på vägen, väl framme fiskade & filmade vi intensivt för att i skymningen rida hemåt igen. När vi kom till våran bas på gården väntade alltid en av huskocken tillagad förstklassig sydamerikansk middag. Sen somnade vi alla ovaggade inför nästa dag & nya äventyr!

Under resan inträffade många otroliga saker. Vid ett tillfälle cirkulerade 6-7 kondorer ovanför våra huvuden
& vi fick både njuta av denna fantastiska upplevelse samtidigt som jag fick chans att bygga en fin scen av händelsen. Kondoren är världens största fågel & kan bli upp till 3,5 meter mellan vingspetsarna.
En av de mest otroliga sakerna som inträffade mitt ute i ingenmansland & i en av de kristallklara skogsåarna var när jag stod utvadad på knädjupt vatten för att på 6-8 meters håll filma Adrian som smyger ut ett kast från land. Jag hade mekat på undervattenshuset till kameran & just när jag ska börja filma reser sig vattnet mellan oss. En mörk skugga på dryga metern kommer uppströms & parkerar otroligt nog mellan mig & Adrian... som på beställning! Där stod jag blick stilla som en mus & säger till Adrian att kasta snett mot mig på mitt kommando, för vi får bara en chans på detta. Nu var det brottom... det är sällan jag blir nervös
under filmning, men nu pirrade det till! Jag startar inspelningen & sänker kameran till botten, därmed doppar jag hela ärmarna av min tröja, men va sjutton gör det... här fanns ju chans till en dunderbild! Med det här undervattenshuset har jag dock inga möjligheter att se hur bilden ser ut under vattnet så jag får köra på
ren känsla. Efter ett par sekunder på botten höjer jag långsamt kameran och ber Adrian att kasta...tajmingen är perfekt! Där är bilden klar! Kungslaxen på 15-20 kg daskar till en gång med den enorma stjärtfenan & piper iväg som en avlöning. Den lämnar endast ett sandmoln efter sig i strömmen, men hur blev bilden under vattnet? Nu blev det pirrigt igen! Jag backar
bandet för att kolla... HÄRLIGT, DÄR SATT DEN!!! Vilken pangbild!
Drömbilden är min & sitter på tejp! UNDERBART! Det var sannerligen en lycklig dag på jobbet!
Det är inte många tillfällen i livet något dylikt händer! Jag skrattade hela den kvällen & spred
glädje i fisketeamet. Idag är händelsen ett fantastiskt minne som jag kommer att bära med mig resten
av livet! Den här bilden inleder både trailern & filmen Eldslandet - Flugfiskarens drömland.

/Thomas Öhman, Fiskefilmsproducent, Svensk Fiskefilm


eldslandet dvd







På inspelning Gäddfeber - Jerkbaitfiske efter storgädda Inspelning år 2004

gäddfeber dvd


 

 

Det var en fredagsmorgon i slutet av mars. Jag var ledig från filmjobb & skulle just äta en sen frukost när det kommer ett telefonsamtal från en exalterad Stefan "Trumman" Trumstedt som förklarar att han på rekommendationer fått mitt nummer & ringer med förhoppning om att jag med extremt kort varsel kan komma och göra en gäddfiskefilm. Trumman berättade att han & dåvarande kollegan Torbjörn "Buster" Odén hamnat i ett gäddfiskeeldorado utan dess like! Buster hade just fångat en gädda på makalösa 15,2 kg & de båda hade fått flera över 10kg. Trumman fick mig snabbt att ändra helgplanerna & ett par timmar senare hade jag både avbokat middag med flickvännen, bokat flyg till Sturup, packat kläder, gått igenom kamerautrustning, köpt batterier & tagit mig till Bromma flygplats där jag började skriva manus i väntan på flyget. Efter en knapp timmes flygning landar planet på Sturup där killarna skulle hämta upp mig och kamerautrusningen, men inga killar syns till! När jag ringer dem förklarar Trumman att de inte kan komma förrän till kvällen för de upplever just sitt livs drömfiske! Mega gäddor attackerar deras beten i vart & vartannat kast... först tänker jag… va i helsike! Men jag är själv en fiskegalning som förmodligen hade gjort likadant i samma situation så jag ler & säger visst, men spara de hetaste fiskeområdena tills jag är där med kameran så att vi får det på bild. Under tiden grabbarna brottades med gammelgäddor i skärgården satte jag mig ner på Sturups flygplats & snickrade vidare på manuset inför morgondagens lovande inspelning. Nu gällde det att jobba snabbt, jag hade bara några få timmar att tänka ut ett bra manus & bygga upp en intervjuplan som normal tar veckor att göra! Sent på kvällen kom så killarna äntligen & vi bilade trötta till ett vandrarhem för övernattning. Redan innan gryningen ringde väckarklockorna & vi satte full fart mot inspelningsplatsen. Sällan har spänningen & förväntningarna varit så stora som när jag satte kameran på REC & killarna lade sina första kast där de igår fick uppleva sitt livs drömfiske. Själv hade jag då jobbat 15 år som kamerakille på tv och var mycket van vid inspelning, men för killarna var detta första gången. Jag hinner bara ge lite kort & grundläggande kameraregi innan Buster får på den första gäddan; spänningen steg... nä den här är liten, det är bara en 5 kilos säger Buster med ett léende! – Jag skrattar och Trumman med! Efter ytterligare ett par kast får Trumman på en gädda, den var något större! Tyst tänkte jag för mig själv; det här är en bra början. När jag filmat i drygt 20 min. suger det till kraftigt i Busters spö & på kroken sitter en 15 kilos! Först trodde ingen av oss att den var så stor, men när vi får syn på madammen för första gången blev det dramatik i båten vill jag lova! Denna drill är den fantastiska scenen som jag lagt i slutet av Gäddfeber när Buster får sin drömgädda på otroliga 15,1 kg. Dagen fortsätter sedan med 10 plussare efter tioplussare. Hela helgen hade verkligen något magiskt över sig! Alla faktorer som får en gammelgädda på hugghumör slog uppenbarligen in just då & just där. Det mest otroliga av allt var att det bara fortsatte, fortsatte & fortsatte! Under hela helgen var gammelgäddorna på hugget som aldrig förr och vi fick uppleva ett gäddfiske som senare gick till historien som den värsta gäddfeber i skandinavisk fiskehistoria. Jag har fiskat hela mitt liv, men det här var helt klart den längsta huggperiod jag någonsin upplevt! Resultatet efter 3 dagars fiske blev dryga 150 gäddor. 22 av dem vägde över 10 kilo & ett 70-80 tal vägde mellan 7-9 kg. De två största vägde över otroliga 15 kilo vardera. Att ha sådan tur att pricka in vår tids bästa gäddfiske under en filminspelning hade jag knappast vågat drömma om även om jag hoppades när detta unika tillfälle dök upp.  Det ska också tilläggas att alla fiskescener i Gäddfeber är inspelade under endast 1,5 fiskedag, för em dag två ägnade jag åt att spela in intervjuer med grabbarna som jag sen skulle bygga storyn utifrån, samt filmens dåvarande bonusmaterial. Sent på eftermiddagen när intervjuerna var klara fick vi ett par timmar över till ännu lite fiske. Till vån stora förvåning upptäckte vi då att det makalösa fisket inte tycktes vara över så vi bättrade på fångstresultatet & film materialet med ett par 10+are till. Sent i skymningen när vi skulle lägga till vid båthamnen, lägger Buster ett sista kast & krokar på ännu en fin gäddmadam som tyngde vågen till hela 14,680 kg. Denna magnifika megagädda fick sätta punkt för ett helt makalöst gäddfiske som alltså gick till historien som det värsta gäddfisket i modern tid. När mörkret föll väntade en lång bilresa hem till Stockholm. kl. 08:30 på måndag morgon ankom vi till Stockholm trötta med överväldigade över vad vi upplevt & vad jag fått på film. Grabbarna fortsatte direkt till jobbet på CWC. Själv kunde jag krypa ner & somna en stund med ett leende bredare än en landsväg över det unika filmmaterial jag hade och som jag så småningom skulle klippa ihop till en av vår tid största fiskefilmsklassiker – Gäddfeber.

Från slutet av aug till början av dec redigerade jag både dag, kväll och till slut även natt för att Gäddfeber skulle nå affärsdiskarna lagom till julhandeln. På bara 4 dagar såldes den först upplagan på 2500 filmer slut. Under våren 2005 nominerades min film Gäddfeber till den Svenska fiskefilmsfestivalen där den vann & fick utmärkelsen "Årets bästa fiskefilm 2005". Under våren 2007 kom Gäddfeber 3:a i en internationell fiskefilmsanalys gjort av tidningen Svenskt fiske då de granskade ett 80 tal titlar. Idag anses Gäddfeber vara en av de största fiskefilmsklassikerna på marknaden och med en given plats i många fiskares dvd samling.

Bakom varje fiskefilm som jag producerar ligger månader av noggrant och målmedvetet arbete. Min ambition är att skapa förstklassig sportfiskeunderhållning med rätt känsla & innehåll. Jag vill ge tittaren ett spännande fiskeäventyr som både förnöjer, ger kunskap, inspirerar & skapar fiskesug!

 En lyckad fiskefilmsproduktion för mig är.. när tittaren hela tiden vill se mer...

/Thomas Öhman, Fiskefilmsproducent, Svensk Fiskefilm


gäddfeber - jerkbaitfiske efter storgädda